Blog Image

Nordic Lake

En liten blogg..

..om hundar, kennel och småbarnsliv på landet.

VARNING!!

Vardagsliv Posted on Wed, December 16, 2015 21:52:32

Denna annons är fejk, köp ALDRIG en renrasig aussie för 4500 kr, för då är något väldigt fel!! Annonsen kommer polisanmälas



Nya hemsidan!!

Vardagsliv Posted on Sun, August 24, 2014 17:40:48

Nya hemsidan är klar!!!

http://kennelnordiclake.weebly.com/



Sommaren 2014

Vardagsliv Posted on Tue, July 22, 2014 01:27:25

För min egen skull:

– Examen


Midsommar


Utställning Vännäs


Bröllop Östersund/Åsa i hackås


Utställning Piteå


Fotbollsskola Norrfors


Parmiddag med bio


Nordmalings marknadÅselemarknad/Orrböle runt

Bad med barnen, måla huset, fika på sommarcafé,
altanbygge, viltspår, cykling, mm!

Träffa trevligt folk!

Mammaledig!

SOL Å VÄRME! 😀 😀



Vila

Vardagsliv Posted on Wed, May 28, 2014 15:39:38

Denna blogg kommer bli vilade ett tag!

Följ oss gärna ändå!

Facebook: Kennel Nordic Lake

Instagram: #nordiclake



Alpacka-äventyr

Vardagsliv Posted on Wed, April 23, 2014 13:42:50

Att komma dit i skymningen, gå in i en hage full med dessa stora fridfulla djur var helt magiskt. Ur ingenstans dök denna sötnos upp, “Hallå där!” De har sina huvuden i ansiktshöjd och bara tittar på en med sina stora mörka ögon. Alpackor gillar inte att klappas så man får se och njuta men inte röra.

I påskhelgen har jag varit iväg till södra Sverige på alpacka-utställning.

Allt började i fjol sommar, då vi åkte med barnen på mini-semester till Härnösand. Där passade vi på att hälsa på hos en alpacka-uppfödare som har 30-40 djur. Väldigt häftiga djur är de! Vi höll kontakten med de trevliga uppfödarna och det blev bestämt att jag skulle följa med som handler och visa deras djur. Ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till! 🙂 Carina är dessutom ordförande i svenska alpackaföreningen, vilken ära att jag som inte har alpackor själv fick följa med dem på årets enda utställning..!
Hela Angermanna-gänget.

Lite om alpackor: Ett ullproducerande djur som kommer från sydamerika, där de har funnits i tusentals år. De till hör kameldjuren. De klipps en gång per år som ett får.
De är väldigt tystlåtna, lugna, nyfikna och harmoniska. Lätta att hängna in och har egna toaletter som kaniner. Man måste umgås med dem för att uppleva dem! Djuret av alla djur! 😀 Otroligt gulliga-overkliga-sagolika-fulsöta-facinerande.

En alpacka-utställning är som en hundutställning. Fast tvärt om.

– Man går högervarv med djuret på sin högra sida. (bara det!)
– De ska visas naturliga, utan badning, borstning, klippning.. För att domaren ska kunna bedöma hur ullen är uppbyggd. Man tar bara bort lite av det värsta av hö och skitlortar. (så svårt det vara att låta bli att pilla, man är så van att man inte får visa smutsiga hundar!)
– De bedöms 60 % efter ullkvalitet och 40% efter sin exteriör.
– De är ändå vilda djur, vissa följer med frivilligt medans vissa har lite egen vilja, särskilt att stå stilla kan vara väldigt svårt. Då gör de på två sätt: antingen lägger sig ner och är “döda” eller stegra/hoppa/dra för att försöka gå dit de vill.

Folke med ett fawn sto? som fick förstapris

Jag fick visa tre djur:

Den första alpackan ungt svart sto, bara 8 mån. Liten söt varelse som var hur lugn som helst och kunde stå stilla utan större problem. Hon lixom förstod vad man ville. Fantastiskt roligt när man får bra kontakt, innan denna helg hade jag aldrig hållit i en alpacka i grimma! Hon slutade som reserv-champion, hennes syster knep championatet.
Det blev en vinstrik helg!

Den andra alpackan en ung hingst, han hade lite mer egen vilja och domaren gav lite tips på hur man kunde hålla honom när hon skulle känna och klämma. Det gick bra och han slutade som 3:a av 12 i sin klass!

Nästa alpacka visade jag på söndag. En ung kille det också, som verkligen hade myror i benen. Vi gick tillsammans med två andra i en avelsklass, de andra stod still men han bara tjorvade på, gick runt runt. Till sist gjorde jag som jag såg andra göra med sina alpackor och höll fast honom mot min kropp. Då försökte han stegra och ha sig, så stark man kan vara fast han är så liten! Jag kämpade på och tjurades tillbaka, lika bra att han lär sig tänkte jag, tänk när han har blivit en fullvuxen hingst och ska visas i ringen, då är det ju bra om han har tränat lite!
Vädigt bra alpackaull, tillhörande hingsten som blev Supreme Champion (BIS).

Vi blev placerade som 5:a i avelsklass, det är svårt att slå de vita när det gäller ullkvalitet för de har avlats mycket längre än färgade alpackor pga att man kan färga de vita till vilken färg man vill.

Morgonrastning med gänget!

Det var en fantastisk helg, alla alpackamänniskor var öppna och inte sådär “jag har mina alpackor och det ska du skita i”, utan folk hjälpte varandra att ställa ut sina djur, arrangera utställningen mm.
En speciellt minne var på söndagsmorgon. Alla tog ut sina alpackor promenerade och en bit till en åker där alla samlades och betade i lugn och ro. Det var så varmt och fridfullt, livskvalitet på hög nivå!

Jag har länge varit sugen på några betesdjur, får eller getter eller liknande. Nu finns inget annat än alpackor!!! Får väl se när det blir läge att skaffa några! 😉
Flerfärgad kan man oxå vara, men helfärgad är mer önskvärt ur ett avelsperspektiv.

Den som vill läsa mer kan gå in på svenska alpackaföreningens hemsida.

Eller spana på TV4:s “bonde söker Fru”, där denna trevliga kvinna och alpacka-uppfödare söker en man!

STORT TACK! Till Catrin och Folke, Angermanna alpacka, som bjöd med mig på detta äventyr! Gulligare människor finns nog inte. 😀



Bilder Diego

Vardagsliv Posted on Mon, December 30, 2013 12:51:18

Diego blir hans namn..! Han är en en riktig myskille. Går bra med barnen, han är väldigt nyfiken på vad de gör men inte ett dugg osäker. De andra hundarna går jättebra att gå promenader med. Inne så vaktar han och går emellan när jag ska klappa dem.. han vill ha mig ifred! 😀 Jag försöker visa att det inte behövs och att jag tycker om alla lika mkt. De har alltså rykt ihop några ggr men det ger sig nog med tiden. Idag fick han gå lös en stund ensam med mig o barnen på promenad efter vägen. Han lufsade på och barnen kastade pinnar åt honom som han gärna lekte med. Inga problem att vara lös, han lyssnade bra och fick godis när han gjorde det. En bra familjehund är han helt klart, fast han inte är van vid småbarn, och det är ju jätteviktigt att det funkar med barnen om han ska kunna bo hos oss!!
Diego BIR och BIS valp, 4,5 mån.

10 mån

Diego och mamma Heidi


Bus och kamp med uppfödaren Liz.


Diego, mamma Heidi och kompisen Lycka.

Avslappnad brevid främmande hund. Skönt!


Trötta bamsebjörnen. Uppfödarens tonåringar kallade honom för isbjörnen, rätt likt faktist..!



Välkommen..!

Vardagsliv Posted on Sun, December 29, 2013 15:10:22

Jag som inte skulle ha nån fler aussie på länge, och aldrig mer en hane..
Men så dök en kille upp som var så intressant att jag inte kunde låta bli..!

Här är hans historia. Han har bott hos fodervärdar. Han är uppväxt i ett samhälle och träffat andra hundar, folk och varit på några valputställningar. Under hösten separerade paret som hade honom. När uppfödaren fick tillbaka honom var han kraftigt överviktig, 55 cm hög och vägde 32 kg! Vanvård! (Kan jämföra med min hane Ezco som var 58 cm hög och vägde 25-28 kg.) Uppfödaren har kvar hans mamma, syster, en syster hos fodervärd plus andra hundar hemma så hon hade helt enkelt inte plats för en till. Vilken tur för mig då, så fort jag såg annonsen rulla förbi på FB så tog jag kontakt och en vecka senare när julfirandet hade passerat så flög jag ner för att titta på honom.

Jättefin mentalitet har han. Syster och mor var oxå väldigt sociala och påminde om mina egna hundar. Ingen problem med hantering hos dem direkt! På promenaden ville han plocka och bära pinnar hela tiden, och busa. Hans mamma gick lös hela tiden. Han är bara 10 mån så han är ju egentligen en stor valp, med många mognadsprocesser kvar..

Han var inte vad jag hade väntat mig riktigt för på bilderna såg han mindre ut, han har enormt med päls och fläsket gör ju sitt till för hur han rör sig och står osv. Huvudet är lite annorlunda än vad jag är van och jag tror att teckningen påverkar.

Han är sjukt omusklad, helt mjuk i kroppen, fettet ligger som en tjock lös filt runt honom, jag har aldrig känt något liknande! Så skadligt på en växande unghund.. Så det är rehab med bantning och koppelpromander som gäller så han inte gör illa sig. Såklart fick han följa med hem..:)
Han skötte sig jättebra under resan från kl. 8 på morgonen till 22.00 på kvällen. Vi satt brevid andra hundar och trängdes brevid småbarn utan problem. Sista sträckan hem så hoppade en hund ner på golvet o han missförstod, blev väckt och trodde han blev attackerad så då flög han på hunden innan jag han dra tillbaka honom. Han var supertrött så det var inte alls konstigt.

Men han har potential och det ska bli superkul att träna upp honom och se vad han är för kille och hur långt han kan gå..!

Far:
MultiBIS C.I.B NOCH DKCH HEW-12 FIW-12 NOW-11 DKW-12 NORD W-12 KBHV-13 Northbay Rock on Summit “Jagger”
MH: skott 1
Mor
BIS US Champion Bayoulands One Hug At the Time “Heidi”
MH: skott 2

Wow Lixoms All Time Handsome
male
blue merle/white & tan

nbt (1/3)

eyes: brown & blue

DOB: 2013-02-03

HD and AD pre x-rayed with no notations

CEA/PRA/HSF4: clear by parentage

MDR1: +/?

Teeth – scissors bite and full dentition.

eyes cleared 20130328

Showresults: 2xBOB puppy, 1xBOS puppy, BISj3

Avslappnad kille på tåget hem..!



Zoe 1 år

Vardagsliv Posted on Fri, November 29, 2013 11:17:39

Tänkte skiva lite om lillbusan! 🙂

Zoe blev ett år i oktober. Hon beter sig fortfarande som en förvirrad tonåring som inte ännu har fått koll på läget.

Hon är en hund som behöver tydliga ramar, någon som visar vad som är rätt o fel.

Tex. här på kontoret. Så vill de bägge två springa ut till hallen å skälla så fort någon öppnar dörren. Vakt/larmhundar är de ju i grunden så det är ju inget konstigt.
Bara det att Zoe blir så fruktansvärt uppspelt, det går bra om det är en glad människa som hälsar tillbaka, då blir det massa pussar o hoppande. 🙂 Men om personen beter sig irriterat och avvisande, häromdagen var det en som “morrade” åt henne, INTE smart, då slår det över åt andra hållet och hon markerar genom att nafsa i händerna.

Jag försöker vara med å stoppa henne, att de bägge två ska stanna på rummet även om dörren öppnas. Ofta vänder de å kommer tillbaka om jag visslar men ibland hör de inte.

Nästa vecka ska jag ta med godis å klicker, å klicka så fort någon öppnar och om de springer iväg är tanken att de ska vända tillbaka när de hör klicket. 🙂

Jag försöker oxå få dem att stanna på kontoret även om jag inte är där. Ibland kommer Zoe smygande efter ett tag å då blir jag arg på henne, pekar vart hon ska gå och då skäms hon något fruktansvärt och nästan kissar på sig, när hon är på plats igen säger jag ett kort. “bra, där ska du vara.” Jag kräver inte att hon ska sitta eller ligga, bara inte gå ut därifrån.

Hundmöten har hon oxå svårt för. Kan berätta om några av dem.

– Vi mötte en liten svart hund som gick på andra sidan vägen. Hon blir uppspelt, börjar skälla å vill göra utfall. Jag står kvar, den lilla svarta bryr sig inte om henne och när de har passerat ser Zoe ut som ett frågetecken. Men, det hände ju inget?? Snurrade det nog i hennes hjärna! 🙂

– Vi ser två stora lösa hundar på vägen. Jag kortar kopplet som kan bli som en signal att “nu blir det farligt”, MEN jag gör det för att om hon har yta att röra sig på så varvar hon upp sig, när jag kortar och håller kvar henne vid sidan så blir reaktionen mindre och jag visar att jag är den starka som bestämmer. Utan att vara arg såklart. Vi går bestämt, jag bryr mig inte om hennes utfall och när vi har passerat får hon långt koppel igen fast hon fortfarande är uppvarvad. Så får hon se att inget hände och matte är lugn. Jag brukar oxå prata positivt med henne “titta vilken fin hund”. Det är en tränings och mognadssak, tonårshormoner kombinerat med för lite miljöträning, kombinerat med hennes personliget så klart.

Men det ska nog bli ordning på henne oxå! 🙂

Jag minns inte att Mindi var så “svår”, fast hon kunde oxå skälla på mötande hundar, men inte lika intensivt men så är hon oxå mjukare som hund. Alla hundar behöver olika metoder, det gäller att känna av situationen och sin hund och anpassa sig!

Måste oxå tillägga att jag tycker det är skillnad på inlärning av div. moment och uppfostran. Hundar behöver gränser för att bli bra hundar som fungerar i dagens samhälle. Det är INTE ok att hoppa på små barn, även om man bara ska visa hur glad å snäll man är…När man tränar ska man mest leka med varandra utan krav så länge som möjligt. 🙂



Next »