För den som vill läsa om helgens besök av Lukas, läs HÄR!

Igår blev Mindis lydnadskurs inställd. Men vi åkte till klubben ändå för det var ju lix inplanerat. Det var ringträning med Diego först. Han är verkligen en naturbegåvning!
Det är mest jag som måste komma ikapp. Särskillt med springandet, inte så lätt att ha koll på fötter och händer och hund och tempo och steeget, glöm inte det långa steeeget tyckte instruktören. “Som om du åker skidor fast utan skidor.” Just ja.. Vilken härlig känsla när det funkade, det blev “vi” precis som man kan få till det på fritt följ i lydnad, när man är helt synkade! Hundarna brydde han sig inte så mycket om faktiskt. En härlig kille är han min Diego!

Sen blev det byte av hund och lydnad med Mindi. Testade hopp-apportering. Inga problem där, så det ska vi inte träna mer. Sen var jag kanske taskig, jag testade att kasta metallapporten.. Jo hon tog den efter en lååång fundering, men släppte i hoppet tillbaka.
Sen ville hon inte ta den otäcka kalla saken igen. Så jag fick nöta på lite. Testade att ta dit Diego så hon fick konkurrans. Jodå hon vaktade den väldigt bra och morrade så fort han kom nära. Men bära ville hon INTE. Så jag kastade apporter å sprang å vi hoppade å lekte alla tre. Väldigt kul hade vi och träapporten tog de bägge två men inga framsteg med Mindi och metallen.. Det enda som hon tillslut gick igång på var när jag kastade in den utom synhåll i skogen. Då minsann for hon efter som ett skott! Sen provade hon om det inte gick att bära den med tassarna ändå.. Men nej, det funkade bara att bära med munnen, typiskt tänkte hon och tog med sig den tillslut efter mycket trixande. Så det får vi testa lite mer i sommar.

Puss å hej.