Att komma dit i skymningen, gå in i en hage full med dessa stora fridfulla djur var helt magiskt. Ur ingenstans dök denna sötnos upp, “Hallå där!” De har sina huvuden i ansiktshöjd och bara tittar på en med sina stora mörka ögon. Alpackor gillar inte att klappas så man får se och njuta men inte röra.

I påskhelgen har jag varit iväg till södra Sverige på alpacka-utställning.

Allt började i fjol sommar, då vi åkte med barnen på mini-semester till Härnösand. Där passade vi på att hälsa på hos en alpacka-uppfödare som har 30-40 djur. Väldigt häftiga djur är de! Vi höll kontakten med de trevliga uppfödarna och det blev bestämt att jag skulle följa med som handler och visa deras djur. Ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till! 🙂 Carina är dessutom ordförande i svenska alpackaföreningen, vilken ära att jag som inte har alpackor själv fick följa med dem på årets enda utställning..!
Hela Angermanna-gänget.

Lite om alpackor: Ett ullproducerande djur som kommer från sydamerika, där de har funnits i tusentals år. De till hör kameldjuren. De klipps en gång per år som ett får.
De är väldigt tystlåtna, lugna, nyfikna och harmoniska. Lätta att hängna in och har egna toaletter som kaniner. Man måste umgås med dem för att uppleva dem! Djuret av alla djur! 😀 Otroligt gulliga-overkliga-sagolika-fulsöta-facinerande.

En alpacka-utställning är som en hundutställning. Fast tvärt om.

– Man går högervarv med djuret på sin högra sida. (bara det!)
– De ska visas naturliga, utan badning, borstning, klippning.. För att domaren ska kunna bedöma hur ullen är uppbyggd. Man tar bara bort lite av det värsta av hö och skitlortar. (så svårt det vara att låta bli att pilla, man är så van att man inte får visa smutsiga hundar!)
– De bedöms 60 % efter ullkvalitet och 40% efter sin exteriör.
– De är ändå vilda djur, vissa följer med frivilligt medans vissa har lite egen vilja, särskilt att stå stilla kan vara väldigt svårt. Då gör de på två sätt: antingen lägger sig ner och är “döda” eller stegra/hoppa/dra för att försöka gå dit de vill.

Folke med ett fawn sto? som fick förstapris

Jag fick visa tre djur:

Den första alpackan ungt svart sto, bara 8 mån. Liten söt varelse som var hur lugn som helst och kunde stå stilla utan större problem. Hon lixom förstod vad man ville. Fantastiskt roligt när man får bra kontakt, innan denna helg hade jag aldrig hållit i en alpacka i grimma! Hon slutade som reserv-champion, hennes syster knep championatet.
Det blev en vinstrik helg!

Den andra alpackan en ung hingst, han hade lite mer egen vilja och domaren gav lite tips på hur man kunde hålla honom när hon skulle känna och klämma. Det gick bra och han slutade som 3:a av 12 i sin klass!

Nästa alpacka visade jag på söndag. En ung kille det också, som verkligen hade myror i benen. Vi gick tillsammans med två andra i en avelsklass, de andra stod still men han bara tjorvade på, gick runt runt. Till sist gjorde jag som jag såg andra göra med sina alpackor och höll fast honom mot min kropp. Då försökte han stegra och ha sig, så stark man kan vara fast han är så liten! Jag kämpade på och tjurades tillbaka, lika bra att han lär sig tänkte jag, tänk när han har blivit en fullvuxen hingst och ska visas i ringen, då är det ju bra om han har tränat lite!
Vädigt bra alpackaull, tillhörande hingsten som blev Supreme Champion (BIS).

Vi blev placerade som 5:a i avelsklass, det är svårt att slå de vita när det gäller ullkvalitet för de har avlats mycket längre än färgade alpackor pga att man kan färga de vita till vilken färg man vill.

Morgonrastning med gänget!

Det var en fantastisk helg, alla alpackamänniskor var öppna och inte sådär “jag har mina alpackor och det ska du skita i”, utan folk hjälpte varandra att ställa ut sina djur, arrangera utställningen mm.
En speciellt minne var på söndagsmorgon. Alla tog ut sina alpackor promenerade och en bit till en åker där alla samlades och betade i lugn och ro. Det var så varmt och fridfullt, livskvalitet på hög nivå!

Jag har länge varit sugen på några betesdjur, får eller getter eller liknande. Nu finns inget annat än alpackor!!! Får väl se när det blir läge att skaffa några! 😉
Flerfärgad kan man oxå vara, men helfärgad är mer önskvärt ur ett avelsperspektiv.

Den som vill läsa mer kan gå in på svenska alpackaföreningens hemsida.

Eller spana på TV4:s “bonde söker Fru”, där denna trevliga kvinna och alpacka-uppfödare söker en man!

STORT TACK! Till Catrin och Folke, Angermanna alpacka, som bjöd med mig på detta äventyr! Gulligare människor finns nog inte. 😀